Jag har läst Walt Whitman och inspirerats. Jag har formulerat ord och meningar och flytt helt in i en annan värld idag. Och jag skrev och kastade om ord och sen började jag skriva på engelska. Där fanns något vackert och jag tror att jag fick fram dess väsen.
Jag ville kasta fram allt som finns inuti, allt som är rött och sprängt och fyllt av känslor. Och hur får man fram det om inte genom att våldsamt skära och låta allt flyta fram.
Kärlek och lust och intimitet. Det finns där inuti. Och jag vet inte om det bara i min värld allt sådant blir så dramatiskt?
DRAMA
You cut me open
To locate my heart
my red-beating heart
and the blood flowed and rushed and poured.
Over mouth and skin it gushed
yes, body-warm it gushed.
Across land and sea
over you and me and over
one and all
red-flowing, love-holding
running for all eternity lost.
Bild: Tumblr
