Ögonblick

AVSKALAD MORGON

En marinblå skugga över staden

som blir till ånga för våra ögon

För sen kommer solen

och sprider liv genom värmen

Du sitter med kaffet i handen

och nyrakad kind

Små, små ljud

av vardagen

Små, små ord

av vårat liv.

Godmorgon.

Idag ler solen åt världen. Vindarna är fyllda med vår och det känns lättare i luften, som att den vet att snart så kommer jorden att brista, gräset växa och blommorna slå ut. Och varje säsong blir man häpen åt förändringarna, som att man efter varje gång glömt bort det underbara i hur naturen förändras. Varje utslagen knopp är en fascination, och den första snön något att minnas. Tills vi glömmer, igen och igen och igen...

De små grå

SMÅ GRÅ

Små gårdar grå

Av ljusskygga plank

Och törnesorg

Där det kvava livet

Aldrig sinar

Aldrig byts ut

Små själar grå

Som lever i dimma

Och trygghetsvrå

Rädd för världens frestelser

Utanför det vana

Bortom det säkra kalla

Av vårt ödesskrå

Jag vet att mitt barndomshem ligger tyngd under vintersnöns tillsynes eviga täcke. Som i dvala vilar den och väntar på vårens livgivande strålar. Hos mig blåser havsvindar friskt och bitande, men snön är borta. Det gör att man känner sig naken och blottad, speciellt i denna övergång.

Jag är glad att jag tog mig bortom min skyddande sfär. Att jag reste mig och lät mig leva fullt ut redan som ung, istället för att kuvas och blekna. Tallens skuggor är långa och mörka, och i en skog av sådant kvävande träslag är det inte lätt att leva, då kroppen och sinnet vill något annat än vad resten av skogen vill. Likväl finns där ljusa björkdungar, med vildhallon och mossa. Där finns friska älvar och trotsiga berg. Där finns till och med mycket vackra och hjärteglada människor, som ser med klara ögon.

Dock finns det fortfarande skrämmande många som är hjärtskärande grå.