SMÅ GRÅ
Små gårdar grå
Av ljusskygga plank
Och törnesorg
Där det kvava livet
Aldrig sinar
Aldrig byts ut
Små själar grå
Som lever i dimma
Och trygghetsvrå
Rädd för världens frestelser
Utanför det vana
Bortom det säkra kalla
Av vårt ödesskrå
Jag vet att mitt barndomshem ligger tyngd under vintersnöns tillsynes eviga täcke. Som i dvala vilar den och väntar på vårens livgivande strålar. Hos mig blåser havsvindar friskt och bitande, men snön är borta. Det gör att man känner sig naken och blottad, speciellt i denna övergång.
Jag är glad att jag tog mig bortom min skyddande sfär. Att jag reste mig och lät mig leva fullt ut redan som ung, istället för att kuvas och blekna. Tallens skuggor är långa och mörka, och i en skog av sådant kvävande träslag är det inte lätt att leva, då kroppen och sinnet vill något annat än vad resten av skogen vill. Likväl finns där ljusa björkdungar, med vildhallon och mossa. Där finns friska älvar och trotsiga berg. Där finns till och med mycket vackra och hjärteglada människor, som ser med klara ögon.
Dock finns det fortfarande skrämmande många som är hjärtskärande grå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar