Det var som en utdragen kamp inatt. Dåtidsdrömmar som lämnade sådant avtryck att jag burit med mig det hela dagen. Att drömvärlden kan vara så intensiv, när det bara är hägringar innanför ögonlocken. Likväl känns det, fysiskt och psykiskt.
Det finns en kärna av verklighet i alla drömmar. Det kanske var det som gjorde mig upprörd.
Drömmen bar mig tillbaka till ett vitt hus ute på landet. En lillebror som jag vaggade till sömns medan jag stod i ett fält med betande får. Mörkblå, intensiv himmel. Metalliskt regn i luften. En känsla av en annan tid. Ett annat liv. Sen Malmö, detta liv. denna tid. Med titaner och splittrade tankar och kvävda hjärtan.
Du är en Titan
av muskler och vilja
en koloss av kraft
orubblig
som en Golem
tills jag vidrör din kärna
då rasar du
och finns inte mer.
Bild: Tumblr
Jag är trött på Titaner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar