DRAMA

Jag har läst Walt Whitman och inspirerats. Jag har formulerat ord och meningar och flytt helt in i en annan värld idag. Och jag skrev och kastade om ord och sen började jag skriva på engelska. Där fanns något vackert och jag tror att jag fick fram dess väsen.
Jag ville kasta fram allt som finns inuti, allt som är rött och sprängt och fyllt av känslor. Och hur får man fram det om inte genom att våldsamt skära och låta allt flyta fram.
Kärlek och lust och intimitet. Det finns där inuti. Och jag vet inte om det bara i min värld allt sådant blir så dramatiskt?

DRAMA

You cut me open

To locate my heart

my red-beating heart

and the blood flowed and rushed and poured.

Over mouth and skin it gushed

yes, body-warm it gushed.

Across land and sea

over you and me and over

one and all

red-flowing, love-holding

running for all eternity lost.

Bild: Tumblr

Dricka djupt av dig

Orden har fått vila. Men det är dags igen. Jag fyllde 29 för några dagar sen. Åren rullar på, liksom tankarna. Igår drack vi ur Dionysos bägare och sjöng, skrattade, dansade och levde. Det kändes bra. Och det kändes fint i hjärtat. Så fint att min själ ville sjunga. Jag har så många vackra och fantastiska människor omkring mig. Det är jag tacksam för.


Idag har jag läst Walt Whitman i solen och berörts fullkomligt av hans dikter. Jag blev fylld med kärlek.

Jag vill dricka av dig så djupt och ljuvt som ingen annan gjort

Dricka kärlek, lust och kraft

gå hand i hand, man och man

bortom sans och vett

i ett Eden som är vårt

Bild: Tumblr

I skuggan av Boye

Så lade sig en stillhet över mig. En fyra veckor lång vila, vilket jag känner att behövs. Jag blundar och känner lugn. Jag ska fylla dagarna med färg och ord, bygga meningar och splittra tankarna. Jag har i flera dagar haft fröken Boyes ord inom mig. Det är som att hon har viskat i mitt öra, hemligheter. Jag skrev en hyllning till henne. Eller snarare kanske en respons om att jag förstår vad hon menar. Jag tar det till mig. Det är ett svagt eko av henne.

Åh, Fröken Boye, visst gör det ont

Visst räds man en ängslans olycka

Visst räds man det som brister

Och lämnar ett säkert kval

Men hur ofta glömmer vi ungdomens vånda

Och försummar det som en gång var?

Åh, Fröken Boye, mina knoppar är nu brustna

Men jag andas än idag

Jag minns och ekar ut den tidens kväden

Fast den sorgen ej finns kvar

Bild: John William Waterhouse (Gather Ye Rosebuds While Ye May)

Sommarnektar

Solen och sommaren är schizofren. Regn och kyla blandat med värme och brännande strålar. På morgontimmarna fryser jag och värmer mig med kaffe. På kvällen kastar jag kläderna. Plagg efter plagg. Och så skriver jag än här och än där. Små fraser och ord som plockas ihop. En mening på tåget, en mening i duschen och tankar som kommer och försvinner. Och så den där åtrån. Känslan.

Du är en källa

av riklig åtrå

Det rinner, forsar

ur din mun

Jag dricker din kärlek

som nektar

Och slickar

pollen

från din kropp

Bild: Jan Bruegel den äldre

Haiku - Hjärtelycka

Det är stilla. Men jag hör ändå livet omkring mig. Grannarnas fotsteg som vibrerar genom taket och väggarna. Skratt från gatan nedanför och fåglarna som sjunger på innergården. Livet flödar och leker. Jag sitter uppkrupen i min soffa med nybryggt kaffe och sockerkaka. Jag har pennor och papper framlagda, utifall kreativiteten skulle komma och hälsa på. Det gör den, ibland. Men sen läste jag lite gamla texter som jag skrivit. Några var bra, andra mindre bra. Några har växt och förändrats. Och mitt i allt upptäckte jag haiku. Det är lite som meditation. Tankarna stannar, formas till en pilspets av fokus. Jag gillar det.

Haiku x 3.

I hjärtat finns du

Fylld av min längtans åtrå

I en blodig värld

Däri lever du

Matad med min kärleks glöd

Och sover stilla

Trådskogen andas

Vaggar dig till blid tystnad

Tills mörkret faller

Bild: Tumblr

Under täcket

Så låg du stilla som en livlös docka

med glansiga ögon och feberhud

utandad

och med sinnet utvandrat

men likväl fylld 

av kraft

Bild: Tumblr

Jag dricker honungsmjölk och försöker få kreativiteten att flöda. Den finns bakom huden, under fingerspetsarna. Så finns det värme och feber och lust och hägringar som tar sig uttryck. Liv. Livskraft. Det är vad som vill fram just nu. 

  

Sötat liv

Vi tände eldar och brände världen. Hälsade vår och värme välkomna. Vi offrade gamla synder på bål och badade bort Valborgs demoner. Traditionen höll i sig. Det känns som att detta vårfirande varit en enda reningsprocess. Solen har strålat och öppnat upp ljusskygga platser. Tvivel och oreda har sköljts bort och jag känner mig utvilad. Hel.
Idag har jag spelat gamla toner, minnen och låtar. Joni Mitchell, Nick Cave och Irma Schultz.
Druckit kaffe och rom och ätit kaka. Precis så som blommorna brustit ut på träden, så känner jag mig idag. Det är en härlig känsla. Jag har njutit och ätit av hela världen, med ett barns girighet.

I natt är ingefäran seg och sockrad

Sötman sprider sig som klibbig väv

Den fastnar och gör uppehåll på din hand

Så söt

Med blossande rosenmun, färgad av körsbär

Det är en kavalkad av barndomens iver

Av kanderad lust och egen seger

En sirapslängtan

Från vuxenvärldens tvång

Bild: Tumblr

Ett lager av evighet - Försmak

Att nöta och stöta. Bygga upp och plocka isär. Det ger reflektioner och infallsvinklar på ett helt annat sätt. Det är som att så ett frö och vattna det med idéer. Snart växer det, från insidan, och brister ut i knoppar som exploderar till något fullständigt.

Jag lät en dikt födas på nytt. Det var snarare en tanke som fick form, ett utkast som fick mening. Den plockades isär, bytte språk, sattes ihop och fick liv igen. Den mognade och växte.
Med hjälp av en annan Lotusätare, så skapade vi en helhet.
Tack Thomas Kim Rasmussen!

Du gav dig själv till mig

utan rädsla eller tveksamhet

Och nu ser jag

ett lager av evighet på dina läppar

Ett flöde

från ett ändlöst djup

Jag känner en girig törst

Som du kan stilla

En smak av liv

att andas in

Bild: Tumblr

Andas in, andas ut.

Och med en utandning var livet över.

Det som andats fram och tillbaka,

över vatten och jord

lade sig stilla över alltet.

Vi drömde om att syresätta hela världen, du och jag.

Så kvävde vi varandra

på vår väg

Det behöver egentligen inte vara något negativt. Det finns så många vägar att gå, så många dörrar att öppna och stänga och när luften tar slut kan man alltid öppna ett fönster. Eller bara gå därifrån. Andas på ett annat ställe, eller genom någon annan.

Bild: Pinterest

Drömspel och Titanium

Det var som en utdragen kamp inatt. Dåtidsdrömmar som lämnade sådant avtryck att jag burit med mig det hela dagen. Att drömvärlden kan vara så intensiv, när det bara är hägringar innanför ögonlocken. Likväl känns det, fysiskt och psykiskt.
Det finns en kärna av verklighet i alla drömmar. Det kanske var det som gjorde mig upprörd.

Drömmen bar mig tillbaka till ett vitt hus ute på landet. En lillebror som jag vaggade till sömns medan jag stod i ett fält med betande får. Mörkblå, intensiv himmel. Metalliskt regn i luften. En känsla av en annan tid. Ett annat liv. Sen Malmö, detta liv. denna tid. Med titaner och splittrade tankar och kvävda hjärtan.

Du är en Titan

av muskler och vilja

en koloss av kraft

orubblig

som en Golem

tills jag vidrör din kärna

då rasar du

och finns inte mer.

Bild: Tumblr

Jag är trött på Titaner.